Ångest
Den där känslan av konstant panik. Smärtor i bröstet som skaver och påminner en om tankar, känslor, händelser allt som påminner en om livet, eller snarare det liv som inte blev.
Att bearbeta ångest är inte alltid lätt. Att stänga sig inne och avskärma sig från omvärlden är lätt. När det är som värst går allt på autopilot och man gör för att man måste inte för att man vill. Gråten finns i halsgropen för det mesta och ja man tappar
lust till det mesta.
Trots detta så är jag glad över rutiner, att ta mig ut på min cykel i skogen minst en gång i veckan. Jag tar lunchpromenader och pratar med vänner. Försöker lägga mig i tid och hitta en bra balans mitt i allt. Jag kämpar och ger aldrig upp även när det
är som värst. Det tar emot men jag vet att det är den enda utvägen från ångest. Att ha extrem ångest med ADHD förstärker alla känslor hundra gånger om. Men jag lever och kämpar för dem jag älskar och för mig själv. Får intala mig varje dag hur värdefull
jag är.
