Politiker på livstid


I dagens samhäller har ser vi en tydlig trend på hur valdeltagandet i Sverige varit under de senaste valen. Trenden är tydlig, sämre. Valdeltagandet sjunker och med det kommer också risken för en urholkning av våran demokrati. Politikers förtroende och tillit minskar också stadigt och utslagen för personvalen under de senaste valen har också sjunkande siffror. Något måste göras idag och det som krävs är en dramatisk förändring i praktiken, rentav konstitutionellt för att få tillbaka väljarnas och folkets förtroende.

 

Efter att ha letat en del på nätet och fått upp ögonen för hur politiker skall få tillbaka förtroende så hittade jag följande blogg skriven av Rolf Nilsson f d moderat riksdagsman och som för närvarande är tjänstledig redaktör på Gotlands allehanda:

 

” Bläddrar i senaste numret av Riksdag & Departement. På sidan 3 finns den obligatoriska panelen där en representant för varje parti får svara på en fråga. Denna gång är frågan ”Behövs ett tak för hur många mandatperioder en ledamot ska få sitta?”
Partikollegan Andreas Norlén svarar nej och uttalar sig för ett utökat personval. Centern säger att det ska vara väljarna som avgör, folkpartiet, kd och socialdemokraterna är mycket tydliga med att det är partierna som ska få avgöra detta. Miljöpartiet vill ha tre mandatperioder i riksdagen som tak och vänsterparitet vill liksom de flesta andra inte ha något tak, men säger att ingen plats vid nomineringarna ska vara ”besatt”. ”

 

En mycket intressant fråga för den vanliga väljaren och kanske mindre rolig om man suttit i riksdagen hela sitt liv. Som Rolf Nilsson också poängterar ” Politiker är inget yrke och ska inte få vara ett alternativt yrke. Det är ett förtroendeuppdrag.” Vilket jag inte tror många tänker på. Det är som sagt ett förtroendeuppdrag, du är folkvald för att föra folkets talan i riksdagen. Detta är inget yrke precis som Rolf Nilsson säger. Vilket också har blivit en av problemen ut mot väljarna. Vi har fått får många ”proffs” politiker. Man är ute som riksdagsledamot, eller snarare som representant för ett parti under valåren och för partiets och din talan utåt, men mellan valen så blir det väldigt tyst och rubrikerna kretsar främst kring ministrar, regering kontra opposition.

 

Att begränsa antalet mandatperioder skulle kunna vara en av lösningarna. Tre mandatperioder för att sedan stå över en period, det vill säga fyra år, för att sedan kunna bli återvald igen om man så vill. I sig tror jag att det skulle ge en tydligare politik, de som är politiker och skulle vilja bli återvalda efter en periods vila skulle också bli tvingade att föra en ordentlig samhällsdebatt och inte sitta i riksdagen och i slutändan glömma bort varför de blev valda. Nackdelar som skulle kunna uppkomma, då man suttit och diskuterat frågan med andra insatta, skulle kunna vara att vi förlorar kompetens. Detta tror jag inte är någon fara i sig, eftersom vi har många duktiga lokala politiker som aldrig suttit i eller blivit invalda i riksdagen. Politiker som besitter minst lika stor kunskap som de som suttit i riksdagen i många år. En fördel som jag tror skulle kunna bli påföljden med en mer öppen debatt av politiker som vill in i riksdagen, skulle kunna vara att man får ett positivt utslag i personvalen då man verkligen vet vad ens valda politiker faktiskt representerar.

 

Tror det skulle vara bra för många som suttit många mandatperioder att faktiskt gå ut i arbetslivet och känna på hur det är att vara ”vanlig” Svensson, för att kanske under de fyra åren de varit ifrån politiken eller rikspolitiken komma med nya tag, nya idéer förankrade i deras upplevelser. Många glömmer nog hur det är på vanliga arbetsplatser, industrier, kontor osv. Det är en sak att komma på besök i grupp från riksdagen och få se allt positivt som företagen lägger fram när de är på studiebesök, men det är en helt annan verklighet att ha ett verkligt jobb på samma företag. Tror också att det är detta som fått många av väljarna att ta avstånd från politik och inte ens rösta, ”proffs” politiker har får många vanliga medborgare för länge sedan glömt bort just dem och deras behov och deras röst i samhället.

 

Om man frågar någon som suttit i riksdagen hela sitt liv om varför just han eller hon sitter i riksdagen och varför just de blev valda, så undrar jag vad man skulle få för svar? Den frågan tänker jag själv låta vara obesvarad men hoppas att den också tänder ett ljus hos den enskilda väljaren.

 



RSS 2.0