Det var du
Din första beröring jag aldrig glömmer. Som sammet där rysningar spelade toner av förbjuden njutning.
Ditt skratt och leende jag fastnade för som smittade av sig och jag log, log som en värmande sommardags bris.
Du såg mig, jag såg dig, vi tittade i smyg och vi spelade en sång av toner vi inte uttalade.
Du berörde och gav mig hopp om kärleken som skulle komma, som fångade och stakade ut en oskriven väg.
Jag saknade dig varje sekund du inte var nära och du var som en fågel fri som jag ville hålla som en lätt fjäder i min hand, för att beröra och känna som en kittlande vind.
Din hud mot min som en bris som spelades ut som behagliga rysningar som gav energi ut i världens vågor som jag ville skulle beröra alla.
Du fanns där min dröm min fina kärlek, den jag kom att älska med varje del av mitt väsen.
Vi berörde varandra där samtal likt oändliga vidder aldrig ville sluta. Där vi somnade till varandras röster och kunde somna gott i vetskapen om att vi fanns där när gryning kom.
Varje stund, samtal, beröring som finaste minne i min själ vandrar i oändligheten som tidens finaste historia.
Mitt allt, mitt liv där vi sa ja till varandra inför en högre makt som skyddade oss ifrån ondo.
Jag älskar dig högre än livet självt för alltid
