ADHD diagnos och tankar
Fas tre:
När jag väl bestämt mig för att det som varit har varit så började jag tänka på vad som är ADHD och vad som är jag. Ingen lätt resa det heller. Med så många år så har nog en del av diagnosen helt enkelt blivit jag. Men det var viktigt för att kunna identifiera mina största svårigheter med min diagnos. Som jag skrev i början så vet jag idag att impulskontroll är min största svårighet. Jag pratar mycket, förlorar ofta min röda tråd och så pratar jag ännu mer för hör hur jag inte kommer till punkt. Hamnar på villovägar i mina egna tankar. Tror att man kan låta rätt så osammanhängande. Men idag har jag ett större hum om vem jag är och vad som är ADHD.
Fas fyra:
Vilka är då mina största svårigheter, trots medicin. Som jag känner idag så har medicinen lugnat mig, har lättare att hålla en röd tråd och kan ibland kontrollera mina impulser. Blir inte lika lätt irriterad. Trots detta så är det impulser som styr och speciellt när det händer mycket på en gång. En växande irritation är en del av impulserna jag stoppar. Det i sin tur gör det svårt att hantera för många saker på en gång. Det blir bara gröt och då pausar min hjärna. Något jag lärt mig på ADHD utbildning är att hantera olika stressorer. I både jobb- och familjesituationer så ökar olika stressfaktorer som man inte kan kontrollera och så växer frustrationen, man gör inte det som önskas av en, saker glöms och det blir en uppförsbacke. Detta gör att delar som kanske många andra kan hantera i längre perioder inte går att hantera. För många saker på en gång blir bara gröt och stressen gör så att man gör tvärt om än önskat och när det blir galet så ökar också känslan av skam. Skam att inte räcka till och göra det som önskas av en. Svårigheterna blir ständigt något som påminner en om diagnosen. Nu kanske en del av er säger "ja men du tillåter dig att bli en diagnos", ja jag har tänkt på det. Det handlar inte om att bli en diagnos utan snarare att man blir mer uppmärksam på det som blir svårt att hantera.
Impulskontrollen leder ofta till att man inte tänker igenom det man säger eller skriver. När det blir för mycket så vill jag pysa ut det som rullar i mitt huvud. Det har jag gjort och den impulsen ökar också på konflikter, diskussioner, bråk osv. Man blir väldigt argumentativ och kan inte stoppa. Det sårar, bryter ner och blir till en ond cirkel, speciellt i förhållanden och familjen.
Jag har försökt förklara impulser som en stor massiv orkan som rullar fram som inte går att stoppa. Den måste bara fram och när den far fram så skadar den både mig och min omgivning. Kan vara i stort eller smått.
Så impulser, skuld och skam hör starkt ihop. För när orkanen inte kan stoppas så ökar allt det andra och man får ännu svårare att hantera vardagen, speciellt hemma. Den skördar offer som tillslut tar avstånd från dig.
Slutligen
Ett långt inlägg. Kanske sådär på ADHD vis. Försökt hålla en röd tråd men kommer ibland på villovägar för vill skriva allt. Men också inse att min resa har precis börjat. Allt jag önskar från min omgivning är att ha lite extra tålamod med mig. Jag försöker nu mitt bästa för att hitta rätt verktyg för att hantera orkanen. Dels har jag medvetet börjat prata tystare, för det lugnar mig. När jag har en lägre stressnivå så kan jag hantera de små orkanerna bättre. Kanske syns att jag är irriterad men jag andas på det istället och försöker analysera min känsla där och då. Jag bävar varje gång det blir för mycket och när den där orkanen växt sig till en orkan med styrka fem. Det är då jag inte kan hålla emot. Men det är en process och jag försöker få all hjälp jag kan få för en hållbarare framtid både för mig själv men framförallt för min omgivning, familj, vänner och kollegor.
